OLLE´S BLOGG.: december 2012

Om Tomten!

Alla vet vi att jultomten har vitt skägg och en stor, röd luva.
Han är snäll gammal man som kommer med julklappar.
Vuxna får julklappar också, men framför allt är det barnen
som får spännande paket ur tomtens säck på julaftonen.
Tomten har inte alltid varit sådan.
Den gamle svenska tomtegubben hade andra sysslor att ge bort julklappar.
Egentligen har dagens tomte två ursprung
Det ena är storväxt och kristet, den andra är småväxt och hedniskt.
Den kristna tomten har sitt ursprung i biskop Nikolaus,
som verkade i nuvarande Myra som nu kallas
för Demre i södra Turkiet på slutet av 200-talet.
Biskopen blev efter sin död en ovanligt populärt helgon
med speciellt ansvar för barn och sjöfolk, men var
även pantlånarnas, fångarnas, tjuvarnas,
domarnas, parfymtillverkarns och de unga ogifta flickornas beskyddare.

Det är i denna egenskap tomten i t ex Nederländerna
förhör barnen
och utdelar ris eller ros den sjätte december (då
han dog 326) som är helgonets egen dag.

Ibland har han en bock med sig. Bocken, som är sinnebilden
för det onda, leds i band,
vilket är ett uttryck för att det onda eller
djävulen har besegrats av Kristendomen och det goda.

Helgonet Sankt Nikolaus har blivit Santa Claus med så gott
som hela västvärlden: stor och välmående med vitt bräm
på mössa och rock.
Denna storväxta person har mycket litet att skaffa med den
förkristna pysslingtomten.
När Santa Claus på julaftonen bjuder upp till köpkraftsvals
sprider han ett konsumtionsevangelium som numera är minst lika viktigt för en god svensk jul som någonsin Jesusbarnet i sin krubba.

Förkristen pyssling:
Att pysslingtomten inte har kristen bakgrund finns det många belägg för.
Redan Heliga Birgitta, som levde på 1300-talet,
insåg konflikten mellan pysslingtomten och kyrkan.
I sina uppenbarelser skriver hon att människorna ska undvika
att dyrka och hedra "tompta gudhi", dvs tomtegudar.
Birgitta ville att människorna skulle tro på Kristus
i stället. Hon insåg att den religion som är svårast att utrota
eller begränsa är den som utövas i hemmen.
Den tidens kristna jämställde tomtar med djävlar och annat sattyg; att förlita sig på deras kraft varoförenligt med den kristna läran.
I kristna kretsar levde motståndet kvar mot tomten ända in på 1900-talet.
Numera är det väl ingen som reagerar mot att tomten
ingår i ett kristet julfirande.
Han har nästlat sig in i både kyrkor och församlingshem trots
sitt ursprung i de hedniska gudar som de medeltida texterna varnar för.

Bunden till gården:
Tomten är i folktron bunden både till själva marken, där gården ligger. Han är gårdens väktare och områdets första ägare.
Människorna bör hålla sig väl med honom.
För gör de inte det, kan det hända att tomten flyttar, och då går det utför med gården.
Precis som släktingarna bland småfolken kan denna tomte
bo i eller under boningshuset, på loftet eller i stallet.
Tomtar bor också gärna under träd eller
under stora stenar. De utför sitt arbete nattetid,
vill ogärna bli upptäckta och har ofta som
särskilt skydd förmågan att göra
sig osynliga.
Att tomten kallas för Nisse är antagligen en avledning från Sankt Nikolaus.
I vissa sammanhang betyder det helig, kraftfylld plats.
Tomten som skyddsväsen är starkt bunden till en viss plats.
Tomten utför inget jobb utan lön för mödan, och utan tomtens arbete inget välstånd.
Gröten är hans drivmedel, och de som missunnar tomten
hans lön (offergröten) är illa ute.
Tomten kan förvända synen på folk eller sätta sjukdomar
på dem som ställer till förtret för honom.
Tomten, som gårdens skyddsande, är en bra representant för en praktisk bondereligiositet där gåva kräver gengåva.
Sätter du till äventyrs ut eller äter tomtegröt deltar du i ett fruktbarhetsoffer som har pågått sedan hedenhös .

Julklappstomten:
Av alla de övernaturliga väsen som fanns i det gamla
bondesamhället är tomten egentligen det enda som har överlevt
landsbygdens avfolkning och blivit stadsbo.
Men den moderna julklappstomten har inte kvar mycket av den
gamla pysslingtomtens lynnighet och makt.
Kanske det förtäckta hotet i "Finns här några snälla barn?" är en sista kvarleva.
När det gäller denna julklappstomte är det sannolikt att ursprunget står att finna
i de tre vise män som uppvaktade Jesus. De första kristna tomtarna, om vi så vill.
Den mysande och i luthersk anda idogt arbetande tomtefamiljen, som i Elsa Beskows sagor och Jenny Nyströms teckningar, är en sen uppfinning.
Det är främst ett pedagogiskt grepp i äldre läroböcker för de första skolåren.
Traditionellt är tomten vanligtvis ensamstående ochav manligt kön, även om källorna någon gång också omnämner tomtenissor.